Rösta inte på den som skriker ”FY” till sin hund

Norra Björstorp den 19 augusti 2022
FREDAGSFUNDERINGAR FRÅN EN LANTLOLLAS UTPOST

Valet i september är ett skrämmande vägskäl. Det handlar om människosyn och om vårt sätt att förhålla oss till vår framtid tillsammans med Moder Jord. Det handlar också om hur ett lands välfärd ska mätas, om hur de politiska visionärerna och tänkarna genererar sämre ”clickbait” än de som vill ”skjuta skarpt”. Och det handlar om hur vi vill använda vår medborgerliga makt, rättighet och skyldighet för att peka ut den riktning vi vill att världen ska ta.

Nånstans gick vi kanske lite vilse…
och ibland måste man analysera kartan som ledde till ”vilse”, fokusera på målet, lära sig använda kompassen och för guds skull erkänna att man egentligen höll karten upp-och-ner under en period när man sålde ut ”den svenska modellen” för en spottstyver.
Det sistnämnda går inte att göras ogjort, och kanske är det så att man i detta valet måste välja bort de kartläsare som inte har som mål att alla ska hitta fram. Se till att de som är beredda att offra många för att några ska klara sig, inte blir de som styr vår framtid och vårt öde.

Helt enkelt: Rösta på den vars avsikt man uppfattar som god, rättvis och inkluderande. Den som tänker framåt, som fäster blicket mot ett vackrare mål och som har en politisk vision av en bättre värld för ALLA och inte bara för dem som fötts i ”rätt” land, ”rätt” bostadsområde eller av ”rätt” föräldrar. Med ”rätt” hudfärg och ”rätt” könstillhörighet.

Vi står vid ett vägskäl. Ett väldigt mycket symboliskt och tongivande vägskäl.
Jag hoppas….hoppas verkligen…att detta val ska visa att de allra flesta gillar den demokratiska idéen och det inkluderande samhället. Att de flesta fortfarande tror att även den som hamnat fel, kan hamna rätt med relevant hjälp och vägledning… Se igenom de riktningsvändande symbolförslag och odemokratiska irrfärder som dyker upp i valrörelsen. Här tänker jag t ex på förslaget att döpa om Kriminalvården till Staffverket – vilket i min värld är ett synnerligen urdumt förslag redan vid första anblick. Ett symbolförslag som kommer att göra ofattbart mycket mer skada än nytta om det skulle förverkligas.

Låt mig förklara hur jag menar med följande:
Många av oss som aktivt tränar djur (jo, jag gör ju det, som bekant), har alltmer kommit fram till att bestraffning vid ett oönskat beteende är en onödig och tidskrävande omväg, ett ineffektivt sätt att lära in något för att uppnå ett HÅLLBART mål.

När vi ryter ”FY!” så har vi i och för sig sagt till hunden, hästen mm att den gör FEL – men vi har ju de facto inte kommit en millimeter närmre det beteende vi i slutänden vill uppnå.
När vi sagt ”FY” eller skrikit ett argt ”NEJ”, så måste vi ju ändå visa och lära in och belöna det önskade beteendet efteråt.

Om hunden (hästen etc) bekräftas när den gör ”rätt” vid inlärningen, så kommer önskat beteende att befästas – mer och mer för varje positiv förstärkning. Ett ”Fy” blir således en helt onödig och tidskrävande omväg som i sig alls icke leder till ett önskat beteende.

Detta sätt att träna husdjur, med positiv förstärkning (tillsammans med frivillighantering, berikning och andra förstärkande metoder, för att uppnå harmoni i ”flocken”), har kommit att bli alltmer tongivande (det finns en bit kvar dock….) – inte bara i Sverige. Varför går då uppfattningen om hur vi ska lära och leva som människor i ett samhälle i precis motsatt riktning? Mer exkludering, mer bestraffning, mer ”lyd och håll käft och anpassa dig om du vill bli insläppt i vårt samhälle/ i vår flock”. Mer ”FY!”

Tryggare individer med positiv förstärkning och mindre ”FY”
Varför har vi i allt större utsträckning utvecklat vårt sätt att använda positiv förstärkning när vi tränar våra husdjur – med gott resultat – samtidigt som vi alltmer avvecklar det tänket när det gäller vårt samhälle/ vår människoflock…?

Man kan förstås dra detta ”hund(och häst)-resonemang” hur långt som helst …även om det nästan blir lite….. 🙂 😉 :

En hund som äter bra man håller sig friskare och kan presterar bättre på träning och på jobb.
En hund som har en bra och trygg sovplats och en trygg familjs håller sig friskare och presterar bättre på träning och jobb.
En hund som slipper fly undan misär eller som behöver leta mat på gatan, håller sig friskare och presterar bättre på träning och jobb…

osv osv….

Vi står vid ett vägskäl. Välj med kärlek och förnuft i september.

Annons

Fundera. Eller städa.

Imorse började jag på en lista. För hundrafemtiotolfte gången. Vad MÅSTE göras?! Som vanligt blev listan orimligt lång och fick mig att helt utmattad sätta mig i skönstolen på scenen med ännu en stor kopp kaffe. Jag dricker för mycket kaffe, jag vet det. Det kan bli enochenhalvliter per dag. Min doktor säger dessutom att kolesterolet måste ner. Jag fick tabletter för det, men jag har inte hämtat ut dem. Biverkningarna såg så skrämmande ut; muskelförluster. Med mindre muskler kommer jag ju att klara av ÄNNU mindre av allt det som står på listan.

”Prioritera!”, säger min vän Mats. Mellan vaddå, undrar jag… Ska jag ta det kontaminerade drickvattenproblemet först? Eller fönstret vid balkongrummet som ramlat ur? Eller dikesrören som gått sönder och som gav mig översvämning november till maj i vintras? Eller fixa uthuset som kommer att falla i nästa storm? Eller de hundratals ekskott som fallit och flyttats av fåglar och vatten och nu rotat sig på backen i hagen?

Jag sitter kvar i korgmöbeln och klunkar på mitt kaffe. Om två veckor är det dags för nästa konsert och artistiska gästspel på gården. Då kommer Annika Fehling med sitt band. Tills dess måste vattnet i gästhuset vara fixat. Jag drar mig för det. Tror mig veta vad problemet är. Har varit med om det förut, då i det stora huset. Jag är tämligen säker på att brunnen är full av döda djur. När jag åtgärdade brunnen i stora huset för ett tiotal år sedan, så kan jag med säkerhet säga, att det var det äckligaste jag varit med om i hela mitt liv. Först fick brunnen tömmas. Med en poolhåv fångade jag upp resterna av råttor och möss, medan jag hulkade och klöktes. Fick pausa ofta. Sen fick hela brunnen saneras, lagas och kloreras. Jag hällde i flera gånger mer än rekommenderad dos och sen fick vattnet renas i tre veckor. Ska erkänna att jag hade svårt att dricka av vattnet en lång tid efteråt, trots att vattenprovet visade på bra vattenkvalitet.

Så nu ska jag på’t igen. Jag tänker mig att jag ska använda gasmasken jag köpte förra året när vi slog ner väggen i köket i gästhuset. Det blev fint efter renoveringen . Men även i gästhuset finns massor kvar att göra innan det går att hyra ut. Inga golv och taklister finns. Inga trösklar. Och alla fönsterfoder saknas. Kanske är det där jag ska börja. Fast kanske ändå de trasiga dikesrören? Så jag slipper översvämning i vinter. Eller dricksvattnet? Ja, dricksvattnet är nog prio, tänker jag och zippar på mitt kaffe.

Jag borde veckostäda lite också…

Jag börjar strax….

Rådjurskid och slåtter

En lantlollas funderingar…

Har läst flera inlägg på sociala medier den senaste tiden, som handlat om den stora ökningen av rådjurskid som massakreras när man hugger vall.

När de allt större slåttermaskinerna går fram över de arealer som faktiskt fungerar som barnkammare åt bland annat rådjuren, räknar man numera med att en fjärdedel av alla kid dör i slåttern, enligt viltforskare Anders Jarnemo (Högskolan i Halmstad)

Tidigare högg man ofta till, eller efter midsommar och då var risken för kid-massakern betydligt mindre. Nuförtiden är det mer en regel än undantag att man försöker få ut minst tre skördar  – så kallat treskördesystem – på en säsong och därför hugger man så fort det går.
Treskördesystemet har ökat avkastningen per hektar med nästan 25% . Samtidigt har antalet mjölkkor minskat och en stor del av det skördade grovfodret säljs som mat till det ökande antalet hästar – som nu är fler än antalet mjölkkor i Sverige. Dessutom genererar odling av vall stöd från EU och utgör såklart en mycket viktig del av verksamheten för en lantbrukare. 

Jag har stor förståelse för att man vill säkra upp djurens mat inför vintern. Ingen vill hamna i samma situation som 2018, när man fick fodra redan under sensommaren och hösilage och ensilage blev hårdvaluta. Men det måste väl finnas alternativ…

Tiden är en faktor.
Att hålla sig med rationella maskiner är dyrt och med större arealer vall är det mer eller mindre regel att ta in hjälp från maskinstationer, där det finns tillräckligt stora slåttermaskiner för att det ska vara lönsamt att hyra in. Men det kostar…per timme… och maskinstationernas to-dolistor är långa. 

Allt detta är förklaringar – men inga ursäkter. Det finns lösningar, där antalet massakrerade kid, med den efterföljande fruktansvärt hemska synen av en rådjursmamma som står i timmar, ibland dagar och vakar över resterna av sitt kid i den nyhuggna vallen, skulle minska.

Dessutom kan det vara helt förödande för djurägaren som ska fodra med ensilaget om det kommit in delar av rådjuret i ensilaget – speciellt om man använder sig av plansiloensilering – som då är förgiftad och kan orsaka botulism och stort lidande hos den ko eller häst som äter av ensilaget. De kan dö av det.

Det är förvånande..
att inte jägarkåren reagerar mer på detta. I takt med att antalet styckade kid ökar, så minskar ju också det uttag jägarna kan göra i ett jaktområde. Förvaltningen och säkerställandet av en livskraftig rådjursstam påverkas påtagligt och det borde ligga i jägarnas intresse, att man hittar en lösning på det ökande problemet.

Jägarförbundet HAR visserligen penetrerat problemet litegrann – och testat bland annat SKÖLJMEDEL som en metod. Då har man sprutat vallen någon dag innan skörd med sköljmedel utblandat med vatten och sett att legorna i stort sett är tomma när det är dags för slåtter.
Men – det är i ärlighetens namn inte en långsiktig lösning, med tanke på den miljöpåverkan sköljmedel har.

Förr gick man igenom stycket innan huggning – som en slags ”skallgång”. Det finns det inte tid till idag. Men det finns ny teknik, som drastiskt skulle minska antalet styckade kid.

Tekniken
Priset för produktion av hösilage ligger på ca 1,80 kronor per kilo grovt räknat, med arbetskostnad och maskinkostnad, utsäde osv osv…Med treskördesystemet i ett konventionellt jordbruk tar man drygt 5,5 ton / hektar. Utpriset kan variera för den som köper mellan 2,40 – hur dyrt som helst….

En hyfsad drönare med värmekamera kostar ca 30 000. Idag används ibland drönare för att söka av granbarkborreangrepp i granodlingar. Att söka av ett 700 hektar stort område med drönare för att hitta barkborreangrepp tar under 1,5 timme, enligt Södra Skog.

Att återgå till skörd efter midsommar och skippa treskördesystemet är troligtvis inte en rimlig lösning i dagens lantbruk.

I mitt huvud finns det nu en rad olika alternativ för att minska antalet dödade rådjurskid vid slåtter:

– Att lantbrukaren själv köper in en drönare med värmekamera och lär sig hantera den.
– Att de som idag arbetar som professionella drönarförare hyrs in innan skörd för att söka av vallen efter rådjurskid.
– Att maskinstationerna utökar sin verksamhet med att också innefatta inspektion av vallen inför slåtter med drönare m värmekamera.

Kommentera gärna…:)