Dags för Shobogenzo igen…

Så – låt mig sammanfatta de senaste två veckorna.

Förutom den ständigt närvarande översvämningen, som gjort det omöjligt att använda vare sig infarten till gårdsplanen ( där vi gjorde en temporär bro/väg för en månad sedan med extra rör och grus – men som nu är ”vattenskadad” och flyter iväg…) eller min före detta vackra skogsväg – så inleddes dessa 14 dagar med sorg när jag hastigt fick ta bort Vita efter att ha haft henne här i 28 år.

Men – jag är ändå tacksam för att jag fattade beslutet när jag gjorde det. Hade jag väntat en dag till, så hade det inte varit möjligt att få hjälp, eftersom det då blev oväder…och ännu mera vatten.

I och med ovädret…och vattenmassorna…så kunde jag inte få ut min släpvagn. Och därmed kunde jag inte hämta hö hos min leverantör. Som tur var kunde jag låna en bal från grannen och den har fått placeras utanför min ytterdörr, tillsammans med ett lass ved, som också behövde fyllas på. Vägen mellan huset och stallet är istäckt och det har varit en balansgång att transportera vatten (måste tas i hinkar inifrån huset eftersom allt är fruset) och hö till stallet.

Denna fjortondagarsperiod fylldes sedan på med ytterligare prövningar. Jag halkade och slog i bakhuvudet (och vred knäet, visade det sig senare) i isen och fick en lätt hjärnskakning. När vi – jag och hundarna – satt i soffan den kvällen, föll ett fönster ut. Poff! sa det och hela fönstret landade mjukt på mina vinstockar. Det gick inte sönder. Jag är nog ganska luttrad, tror jag, för jag bara reste mig, tog på mössan och hämtade skruvdragaren och tre jättestora skruvar. Gick ut, satte tillbaka fönstret och drog fast det med skruvarna. Nu sitter det där igen. Förmodligen bättre än innan.
Jag har inte forskat i anledningen till att hela fönstret föll ut. Det får jag göra sen.

Och jag har nu julpyntat i det fönstret, så det ser ut som om det aldrig hänt något. Fridefullt och fint, hahahahaha!!

Dagen efter fönsterfadäsen, så ville min bil inte starta. Nu är den bärgad till verkstad. Jag gillar min bil och hoppas att den snart är klar. Och att jag kan lösa ut den.

Nu ska det bli intressant att se vad försäkringsbolaget, som ska komma på besök idag för att titta på översvämningen (o få ta dela av vad det kostat mig hittills), har att säge. Vid ett första samtal lät det inte som om min gårdsförsäkring täcker annat än byggnader. Min stilla undran är då, varför ska jag ha gårdsförsäkring istället för villaförsäkring, som kostar en tredje del av nuvarande försäkring?

Min fina skogsväg INNAN översvämningarna….

Mitt i detta ska man helst hinna jobba också och jag tror jag är en luttrad själ, för det känns som om incidenterna rinner av mig som vatten på en gås. Även om jag inte kan blunda för konsekvenserna…de ekonomiska…Några andra konsekvenser har jag inte tagit in. Jag har nog inte tagit in de ekonomiska heller….Så här är det ju allt som oftast och det är bara att gilla läget. Och jag gör det….Jag älskar fortfarande mitt ställe. Och är ganska förtjust i mitt liv också. Konstigt nog…Eller, tack-o-lov, hahahaha!

Så – jag spenderar min tid åt att jobba, mysa med djuren och julpynta i sakta mak. Baka lite ( det får jag göra i gästhuset, för elspisen, tv:n och micron rasade på tre dagar för en månad sedan i bostadshuset och de har inte ersatts. Dessutom blev köket mycket snyggare UTAN elspis.) och bara fortsätta på i lagom takt….

Det blir nog inga julklappar i år, men man kan ha det juligt och kul ändå, tänker jag och går, om inte ”all-in” i pyntet, så iallafall mycket o på mitt eget vis.

Jag funderar på att göra om Buzz-scenen till julkrubba. Behöver några skyltdockor dock. Om nån har över – till Maria, Josef och de tre vise män, så har jag resten av rekvistitan som krävs. Det kunde vara coolt!

Ibland…när det är så här (det är det ganska ofta), så tänker jag på min favoritdikt. Och blir stark som tusan av den. När den inte hjälper, så låtsas jag att livet är en film. Det funkar varje gång. Men oftast funkar dikten om de små rävarna ur Shobogenzo från 1100-talet i Harry Martinssons översättning.

”Emellan list och visdom
bakslughet och klokskap
finns tusen broar
byggda av små rävar

Så finns tusen sätt
att blanda tingen
och att med blandningen
förtjusa världen.

Att mitt i denna blandning
sammanföra sin insikt
med oförvillat uppsåt,
det är en vandring
över djupa klyftan,
med blicken fästad
mot ett högre märke
att intet frukta
och att intet skada.”

Fundera. Eller städa.

Imorse började jag på en lista. För hundrafemtiotolfte gången. Vad MÅSTE göras?! Som vanligt blev listan orimligt lång och fick mig att helt utmattad sätta mig i skönstolen på scenen med ännu en stor kopp kaffe. Jag dricker för mycket kaffe, jag vet det. Det kan bli enochenhalvliter per dag. Min doktor säger dessutom att kolesterolet måste ner. Jag fick tabletter för det, men jag har inte hämtat ut dem. Biverkningarna såg så skrämmande ut; muskelförluster. Med mindre muskler kommer jag ju att klara av ÄNNU mindre av allt det som står på listan.

”Prioritera!”, säger min vän Mats. Mellan vaddå, undrar jag… Ska jag ta det kontaminerade drickvattenproblemet först? Eller fönstret vid balkongrummet som ramlat ur? Eller dikesrören som gått sönder och som gav mig översvämning november till maj i vintras? Eller fixa uthuset som kommer att falla i nästa storm? Eller de hundratals ekskott som fallit och flyttats av fåglar och vatten och nu rotat sig på backen i hagen?

Jag sitter kvar i korgmöbeln och klunkar på mitt kaffe. Om två veckor är det dags för nästa konsert och artistiska gästspel på gården. Då kommer Annika Fehling med sitt band. Tills dess måste vattnet i gästhuset vara fixat. Jag drar mig för det. Tror mig veta vad problemet är. Har varit med om det förut, då i det stora huset. Jag är tämligen säker på att brunnen är full av döda djur. När jag åtgärdade brunnen i stora huset för ett tiotal år sedan, så kan jag med säkerhet säga, att det var det äckligaste jag varit med om i hela mitt liv. Först fick brunnen tömmas. Med en poolhåv fångade jag upp resterna av råttor och möss, medan jag hulkade och klöktes. Fick pausa ofta. Sen fick hela brunnen saneras, lagas och kloreras. Jag hällde i flera gånger mer än rekommenderad dos och sen fick vattnet renas i tre veckor. Ska erkänna att jag hade svårt att dricka av vattnet en lång tid efteråt, trots att vattenprovet visade på bra vattenkvalitet.

Så nu ska jag på’t igen. Jag tänker mig att jag ska använda gasmasken jag köpte förra året när vi slog ner väggen i köket i gästhuset. Det blev fint efter renoveringen . Men även i gästhuset finns massor kvar att göra innan det går att hyra ut. Inga golv och taklister finns. Inga trösklar. Och alla fönsterfoder saknas. Kanske är det där jag ska börja. Fast kanske ändå de trasiga dikesrören? Så jag slipper översvämning i vinter. Eller dricksvattnet? Ja, dricksvattnet är nog prio, tänker jag och zippar på mitt kaffe.

Jag borde veckostäda lite också…

Jag börjar strax….

Plötsligt blev det sommar…kanske…

Swoooosh! 2:a juni – som på något vis kom utan förvarning. Nu är det sommar. Om man tittar i kalendern. Och om man sitter inomhus och tittar ut, så är det absolut försommar med blommande syréner, falnande äppelblom, aklejernas vackra, skira klockor som vågar titta ut lite försiktig, de framfusiga lupinerna som gör – som alltid – en kaxig entré.
Sticker man ut näsan är det kallt, disigt och knappt glassväder.

Allt växer så det knakar, inte minst gräset. Jag tror det växer så mycket just nu och just i år för att testa mina stressnivåer. ”Hur mycket motstånd ska hon ha i år?” Jag kände en som jämt sa: ”Det ska finnas motstånd i allt.” Det är väl ett synnerligen dumt uttryck!! Jag skulle inte alls ha något emot att saker bara flöt på i ett fint litet tempo, som en porlande bäck, där jag kunde stå på en vacker liten träbro med en blommande rosenportal och bara se hur det klara (och självklart källrena) vattnet tog sig fram i precis lagom mak. Från källa till utlopp.

Om EN MÅNAD sätter TRÄDGÅRDSKONSERTERNA igång här. Det ska bli fantastiskt kul och jag är helnöjd med programmet – även om jag själv blev lite överrumplad av antalet. Det blir en riktig musiksommar här, minsann!! Vi själva – the Hillbilly Misfits – inleder serien av trädgårdskonserter och sen följer en rad av musikaliska upplevelser levererade av några personliga favoriter.

Tills dess ska allt vara iordning här – pinnar och kvistar från vinterns fällning borta, den avgrävda vägen fixad, så publiken har nånstans att gå in till gräsmattan (!?) framför Buzz-Stopscenen, sankmarken upptorkad (hoppeligen! …den kan jag inte påverka), så det finns parkering ute i hagen.

Min grusväg och en bit av stallplan har stått under vatten i sex månader och jag har under den tiden inte kunnat köra in på gårdsplanen – och därmed inte kunnat leverera hästmat, byggmaterial eller annat till gården utan att behöva bära allt ungefär 100 meter och från ”fel” håll.
Och halva hagen har förvandlats till ett Mississippi-delta. Funderar på att placera ut uppblåsbara alligatorer i träsket…

Dessutom har då min gamla åkgräsklippare stått under vatten och när nu vattnet äntligen ser ut att dra härifrån, så är klipparen icke-fungerande. Alltmedan gräset växer. Jag tänkte: ”Nåväl, tar röjsågen”. Fungerar inte. De ytor jag lyckats klippa, har fått ske med en ”vanlig” gräsklippare, som inte var så intresserad av att tugga i sig halvmetersgräs.

Häromdagen föll jag när jag klättrade över den uppgrävda skogsvägen (som vi grävde av för att avleda vattnet) för att ta mig ut ur tomten med hundarna för att gå kvällspromenad. Just där man går ut (”nuförtiden”) står en drös med avhuggna fläderstammar – en del tunna som en tumme. En av dessa uppstickande pinnar kom mellan mitt hår och mina glasögonbågar när jag föll och jag kunde konstatera att hade jag fallit en centimeter längre åt vänster, så hade jag inte suttit här och skrivit nu. Livet är skört och helt omöjligt att förutse. Så är det bara.

Det blir mer spännande så. Men om jag hade fått välja – Mississippiflod vs porlande bäck….

April, april…våren lurar.

Varannandagsväder. Det är april. Och med regn och snöblandat slask kommer floden….Det är nu mer än fem månader sedan jag kunde köra in på min bakgård på grund av översvämning. Det är ganska drygt. Men…even this shall pass!

Och SEN blir det bättre!! Under tiden kan man ju förbereda för den bättre tiden. Bokföra. Repa med bandet. Gå sökkurser med hundarna. Rida.

Och nu börjar de bråda dagarna när man har gård!

I år har jag fått tänka om när det gäller MIN FANTASTISKA SKITHÖG. Det vill säga, min fina gödselhög. Eftersom jag inte kunnat vända den så många gånger som behövs för att hålla den på högvarv – ungefär som när man rör i en surdeg – så har jag fått väcka den genom att täcka den med löv, pinnar och vinterns djupbäddsutrensning från hästboxarna. Och så har jag byggt upp en varmbädd framför gödselhögen, där det ska odlas potatis. Ska bli kul att se om det experimentet lyckas. Och att jag får fart på min fina gödselhög igen. Givetvis blir det pumpaodling i år igen. Bästa kvävetillförseln och jag får de finaste pumporna!

I vinter har träden runt hagen fällts och kvar står nu stubbar och mitt i hagen ligger en stor hög avverkad asp och al som ska gå till flis. Det betyder att jag bara kommer att ha en halv sommarhage i år och jag ska försöka plöja upp den andra halvan, rensa den från stubbar och så ny hästvall. Den andra halvan kommer ändå att räcka till bete…hoppas jag.

Och tänker att jag ska sätta staket 3 meter in i hagen, så att jag får en hund- och hästpromenadväg runt hela hagen. Kan ju bli trevligt!

Och i trädgården står scenen och väntar på sommarens konserter. Vi får väl hoppas att det blir ok att hålla arrangemang i liten skala – coronasäkrat, förstås!

Vill man ha koll på vad som händer, kan man gå till http://www.Buzz-Stop.se