Överlevarjävlaranamma-bo po lanned-priset

Januari 2022

I Norrland och Mellansverige är det väderkaos och det känns mycket bra så länge det inte sveper in över Österlen. Nu är vi i mitten av januari – kommer vi att klara oss undan snökaos och februaristorm i år? Jag hoppas det!

Ute viner vinden och jag försöker hitta ställen i hagen där jag kan lägga ut hö till hästarna utan att det blåser iväg. Jag trycker in det i gliporna i det lilla stenröset mitt i paddocken och tänker att det kanske är bra, att det kanske är berikande på samma sätt som vi talar om berikning i hundträningen. Att hästarna får anstränga sig lite för att få tag i höet, att de får leta lite.
När jag släpper ut dem går de inte ut till platsen där jag brukar lägga ut höet, utan direkt till stenröset och börjar förnöjt snappa åt sig tussar med strå. Intressant!

2022 inleddes med en helt otrolig och fantastisk överraskning! Några av mina vänner hade initierat ett pris ett ”Överlevarjävlaranamma-bo po lanned-musiclover – pris! Som jag fick!!! Priset var swishbidrag från vänner, en fantastiskt god choklad, godaste mouserande äppelmusten från Kiviks Musteri, underbara rosor och ett fint diplom, som nu sitter på hedersplats på kontorsväggen. Och en micro!!! Vilken grej!!!

finaste priset från finaste vännerna! Foto: Sylvia Carlsdotter

December var en knepig månad. Spis, micro, tv och bil gick sönder. Jag fick hjärnskakning och vi sörjde Vita, som varit på gården i 28 år. Översvämningen frodades och ett fönster trillade ut….


Men – det hände roliga saker också. Låten – Mamma hjälp mig – som jag fick äran att spela in på Anders F Rönnbloms jubileumsbox ”Din Barndom Skall Aldrig Dö 50 år” släpptes på de olika plattformarna och kan lyssnas på.

OCH NU! Nu är det full fokus framåt! 2022 – bring it on!!
Luna ska börja sökhundsskola och det är slut på soffätande fridagar!! Och Winston och jag ska fortsätta utbilda oss till eftersöksekipage.
Och bokningsarbetet inför sommarens trädgårdskonserter har börjat så smått.

I nästa vecka kommer en ny volontär till gården. Det är ovanligt med volontärer här på vintern. Det är lite synd, för det är under vintern jag skulle behöva hjälp som mest, men det har blivit för svårt, för trist, för kallt, för tufft för volontärerna när jag provat. Jag är van att vara här själv på vintern och ganska luttrad och tycker inte det är konstigt att vattnet till hästarna får bäras från huset i spannar, eller att det överhuvudtaget inte blir varmt i stora huset hur man än gör eller att det är bökigt att mocka uteboxar på vintern. Och folk är helt enkelt inte vana att gå med mössa inomhus! 
Resten av året är betydligt behagligare – vackert, nära till stranden, musik i trädgården, roligheter. På vintern handlar det mer om överlevnad.

Jag kom på häromdagen att jag flyttade in i detta huset när det var exakt 100 år! Och nu går jag in på mitt trettiotredje år här! Vi kör ett år till, va?! Ett år i taget, framåt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.